FARVÄL SIMPA

Ja denna dag, denna dag säger jag bara. Skulle på möte hos mäklaren kl 10.00 för att fixa med skatter och grejer efter försäljning på det gamla huset och köpet av det nya, jag behövde åka 09.15. Klockan 09.10 ramlar Diezel och slår sig, skriker som en stucken gris och går inte att trösta, då ringer det på dörren. Där står grannen, hör nästan inte vad hon säger för Diezel grinar så, men tillslut uppfattar jag

- Tror eran katt ligger påkörd vid våra soptunnor, den röd/vita.

NEJ, NEJ, NEJ då är det Tiger. Klockan gick och jag var tvungen att åka men Diezel grinade fortfarande och jag kunde inte låta katten ligga kvar vid vägkanten. På med Diezels jacka, satte han i bilen,på med musik, då tystnade han.

Usch vad vägen kändes lång bort till grannens soptunna, visste ju inte vad som väntade där och kännde grannens blick i ryggen. Sedan började det skymta något i diket och jag tänkte, yes! det är inte min katt, för den som låg där var röd/vit/svart och inte röd/vit som grannen sa. Men när jag kom dit grusades mina förhoppningar. Det var min katt, men det var Simpa som låg där inte Tiger. Simpa är 4år och barnbarn till min äldsta katt Busan, och mamma till Tiger. Usch tårarna rann och jag var var ju tvungen att åka, så jag fick bara lägga henne bredvid källardörren så länge. Helt plötsligt kunde jag inte hejda tårarna och både jag och Diezel kom rödgråtna till mäklaren, Pinsamt! men jag fick ju förklara varför vi var lite sena. Stackars Diezel fick ett stort blåmärke på kinden och alldeles svullen är den också.

Jag var tvungen att handla lite på vägen hem och klockan 19.30 var jag i simhallen i Lysekil och höll vattengympa. Fy, jag hade gjort om programmet lite och det hade blivit skitjobbigt. Mina ben skakade av utmattning när jag efter tre kvart hade sprungit, hoppat, sparkat och cyklat på land i ett sträck framför mina duktiga deltagare i vattnet. Så de kan ju inte klaga på att de inte får tillräkligt med träning i varje fall, det känns skönt.

Daniel tog hundarna och Diezel på en springtur på 6km. Vi har önskat oss en cykelsadel och hjälm till Diezel i 1 års present. Då blir det bättre när vi båda kan cykla med varsin hund i stället. Men lite kondis ger det ju för alla parter, utan Diezel så klart som ligger gott inrullad i sin favvo filt.