FARVÄL TIGER!

Jaha då var det dax igen. I morse när jag skulle iväg på anställningsinrevju så hörde jag en lastbil tuta utanför köksfönstert och magkänslan var där, så när lastbilen stannade så visste jag! Ut i trosor och bh sprang jag i all hast och visst, där låg han.

-TIGER

Inte lika "fint" påkörd som den andra katten, vissa viktiga delar var liksom väldigt sönder trasade.

Med en uppjagad mamma, mormor och morfar som kom i samma veva och såg det hela och en lastbilschafför som ber om ursäkt, står jag där mitt i vägen med Tiger i famnen. Han var alldeles varm och forfarande pulserande men utan huvud och det enda jag tänkte på i den stunden var att inte komma rödgråten till intervjun. (hur är man funtad egentligen?)

Det tog hela min koncentrationsförmåga kan jag lova att tänka på allt annat än lilla Tiger som var så tålmodig med Diezel och hundarna och som öppnade dörren själv när han ville ut och in men som nu ligger i en bananlåda under husvagnen i väntan på sin begravning i eftermiddag. Han skulle fylla tre år nästa söndag.

Usch säger jag bara!!!

Att man kan ångra ett husköp redan efter ett halvår känns ju sådär!

När det gäller hundarna så tränar vi på som vanligt fick ju lite tips utav Lottie när jag var där sist som jag filar på. Hur det går med Daniels träning har jag inte så mycket koll för jag nattar barn när han håller på, han säger dock att det funkar fint.